Testo Hösten

HöstenJag såg höstens sista lövfalla från sin grendär växa nya löv i vår men den trösten är klenjag såg höstens sista löv sakta segla nerjag sörjer än inte men gråter inte merVart tog den vägenden där klangen i min röstdå jag skrattade och grät och ropade ditt namnjag minns en tiddå den där taggen i mitt bröstinte alls var nånting självklart utan bara fanns iblandvart tog den vägenden där klangen i mitt bröstjag ropade mig hes då jag ropade ditt namnnu finns den ständigtden där taggen i mitt bröstsen du slutade att svarasen den dagen du försvannJag såg hösten vandra inoch jag såg sommaren gå utjag insåg en minut att allting har ett slutjag såg en sekund varthän vi alla skavi måste alla döi alla ingår du och jagVart tog den vägenden där klangen i min röstdå jag skrattade och grät och ropade ditt namnjag minns en tiddå den där taggen i mitt bröstinte alls var nånting självklart utan bara fanns iblandvart tog den vägenden där klangen i mitt bröstjag ropade mig hes då jag ropade ditt namnnu finns den ständigtden där taggen i mitt bröstsen du slutade att svarasen den dagen du försvannJag såg hösten vandra inoch jag såg sommaren gå utjag insåg en minut att allting har ett slutjag såg en sekund varthän vi alla skavi måste alla döi alla ingår du och jagVart tog den vägenden där klangen i min röstdå jag skrattade och grät och ropade ditt namnjag minns en tiddå den där taggen i mitt bröstinte alls var nånting självklart utan bara fanns iblandvart tog den vägenden där klangen i mitt bröstjag ropade mig hes då jag ropade ditt namnnu finns den ständigtden där taggen i mitt bröstsen du slutade att svarasen den dagen du försvann