Testo Ur Själslig Död

Eldens starka ljus bränner i mina ögon, likt törnets sting en gång bränt. Svett täcker en trött och sargad kropp, tomhet fyller ett skändat sinne ? en själ itu. Likt tusen år i dödens kalla sömn, vänder jag åter ur ? själslig död. Ett valv av löv ovan trädens stam, denna plats för mig så bekant. Likt den pelarsal i norr, som jag lämnade en gång. Likt tusen år i dödens kalla sömn, vänder jag åter ur ? själslig död. Ur själslig död! Svaga bilder av drömmar, vindlande djup, dunkla ord. Vansinnets sömn, som förgiftad återigen ? "Minns min röst, du son av Norden ? en gång stungen av törnets tand. Dömt var blodet, dömd var själen; du kom till mig i vargtörnets namn." En mörk skepnad bortom eldens sken, stilla vakande i sin vargahamn. Efter sin långa hemfärd, den gamle var åter här igen ? Likt tusen år i dödens kalla sömn, vänder jag åter ur ? själslig död.